I helgen som gick så satt jag vak och personen som jag satt hos gick bort under tiden jag var där. Väldigt kymig känslafår jag säga. Vilket fick mig att tänka på att livet är väldigt unikt och det kan försvinna lika fort som det kom till.
Genast så tänker man på hur mycket man älskar sina nära och kära och framför allt hur dum man är som skäller på sina barn ibland. Dom är egentligen väldigt oskyldiga som bara vill komma underfund med hur livet fungerar.
Var tvungen att fånga två av mina barn på foto när dom sov. Man kan inte mer än älska dom ännu mer när man ser hur enormt söta dom är. :)
ses snart igen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar